Skip to main content

En relation kan vara väldigt bra och väldigt på kant, oavsett kan vi ibland behöva en boost i vår relation. Konflikter är en oundviklig del av livet. Varje kreativ miljö har sina konflikter och det är viktigt att inte kväva dem utan lära sig hantera dem på ett konstruktivt sätt. Konflikter finns även i det tysta och i det som inte sägs, vilket gör det mycket svårare att ta på och väcker ofta känslor av osäkerhet.

När vi får verktyg för att lösa konflikter kan vi lättare utvecklas och istället växa som människor genom dem. Kommunikation är själva grunden i konflikthantering vilket jag lägger stor tyngdpunkt på i mitt arbete med parrelationer. I varje relation föds en rädsla för separation, som ofta handlar om tankar och känslor om att bli avvisad eller övergiven, för tänk om vi blir övergivna och avvisade ut i ensamhetens kyla. Sårbarheten har visat sitt ansikte, och ofta gör vi allt för att dölja det. Vi vill inte visa oss sårbara, för vi kanske har lärt oss att vara starka och inte visa känslor.

I sårbarhet bor styrka, och de människor som vågar visa sig sårbara är oftast de starkaste. Om vi vågar möta vår rädsla och visa oss som de sköra och sårbara människor vi alla innerst inne är, då övergår det i någonting mycket vackert.  Tillit skapas och relationen kan fördjupas. Vågar vi inte visa den delen av oss går vi miste om själva upplevelsen och då blir det är svårt att möta Kärleken.

Jag upplever att det är här många sitter fast. Är vi inte i kontakt med alla delar av oss blir det svårt att kunna odla nära djupa och varaktiga relationer, även om det är det som vi innerst inne drömmer om. Den källan måste vi först finna i oss själva. Relationen till oss själva är den viktigaste relationen vi har i vårt liv, vi kommer att leva med oss själva tills vi dör. Vi kan inte skilja oss ifrån oss själva, även om det är vad som faktiskt sker på någon nivå när vi avskärmar oss ifrån oss själva. Det kanske låter enkelt och självklart, men i verkligheten ofta så svårt att leva efter. Varför? Jo för att våra egon ställer sig i vägen och de styrs av rädsla som  instinktivt gör att vi vill försvara oss, hämnas eller tom manipulera för att få det som vi vill ha. Ett sådant beteende förväxlas ofta med kärlek, men det har ingenting med kärlek att göra utan mer om makt och ägande. Egot i sig är inte någonting dåligt utan en funktion i vår hjärna som har med vår arts överlevnad att göra. Det är en livsnödvändig källa och kraft för oss människor när vi använder den på rätt sätt, men utan att vara i kontakt med alla delar av oss själva, riskerar vi att egot  löper amok med oss.

Då är det lätt hänt att vi låter lättjan dominera och ännu lättare att klandra motparten för att man själv är olycklig, vi får kanske tom känslor av att vilja hämnas om vi blivit sårade.  När vi istället för att handla i affekt, riktar uppmärksamheten inåt och försöker komma ikontakt med de delar av oss som väcker de här oönskade känslorna inom oss. Och på någon nivå  försöka förstå sig själv och se samband.

Att göra den inre resan i kombination med  uppmärksamhet och engagemang kan få varje kärleksrelation att fördjupas. Det gäller inte enbart generellt för kärleksrelationer utan i alla relationer. När vi vågar släppa taget om egots önskemål i just de situationerna. Utan att bli för anpassningsbara vilket är en fin balansgång, kommer vi att se vilka oändliga resurser vi har inom oss och vad vi kan uträtta med kärlekens kraft.

Allt börjar med dig! <3