I dag är det alla hjärtans-dag, en dag som många av oss ägnar en extra kärleksfull handling till sina nära och kära men kanske också bjuder på ett extra leende till någon främling. Det är fint och det tycker jag att vi ska fortsätta med. En dag om året är bättre än ingen. men skulle vi skifta i denna perception och bry oss lite mer och oftare om varandra, oss själva, och den vackra planet vi bor på så skulle vi göra den här planeten till en varmare, tryggare, och mer kärleksfullare plats att bo på.

Forskning visar att vi mår bra av goda handlingar, dvs när vi gör någonting snällt mot någon utan att vilja ha någonting tillbaks. Det kommer alltid tillbaks även om det inte alltid kommer tillbaks ifrån den person vi gav till. Lika viktigt som att ge kärlek till sin omgivning är att ge kärlek till sig själv. Utan självkärlek blir det omöjligt att ge ifrån ett öppet sant och tillitsfullt hjärta, ett hjärta som dömer inte så lätt. Vi glömmer lätt att vi alla har både gott och ont i oss. Vi sitter alla på uppblåsta egon en del mer en del mindre och det är när vi inte vill se de sidorna av oss själva som våra egon blir som mest uppblåsta. Det ligger en oerhörd drivkraft i våra egon om vi använder dem på rätt sätt och inte förtrycker eller riktar dem mot vår omgivning. Det är när vi förtycker den sidan av oss som egot får möjlighet att löpa amok med oss.

När vi möter människor i vår omgivning kan vi försöka träna oss i möta dom ifrån ett öppet hjärta, ofta om vi inte är medvetna eller tränat oss i att vara i ett öppet hjärta har vi lätt för att döma, lyssna på skitsnack, eller själva prata skit bakom ryggen på någon. Det är den kritiska rösten i oss som tagit över och den kommer endast ur rädsla, ur vårt ego som löpt amok. Ibland är vi kanske omedvetna om vårt beteende. När man jobbar med sig själv och sin personliga utveckling så når man på någon nivå en insikt och en medvetenhet om bägge sidor, där vi varken blundar för den goda eller onda sidan i oss. Det gör oss mindre dömande och mer lyckliga och i kontakt med alla delar av oss. Vi kommer i kontakt med acceptans som är en riktig guldnyckel i personligt växande.

Jag kommer ibland på mig själv med att döma, det är skönt för då kan jag snabbt säga till mig själv,- vem är jag att döma, vad vet jag egentligen om den här personen som ger mig rätten att döma honom eller henne. Däremot om jag inte är medveten om mitt dömande hjälper jag till att gödsla hat, rädsla och orättvisor i vår värld. Ingen är perfekt och det är lätt att glömma, det finns alltid en historia bakom varje tragedi.

Det vi riktar vårt fokus på blir vår verklighet, så om vi gör som många gör idag, sprider lite extra kärlek så blir det vår verklighet inte bara idag utan alla dagar. Möten med innerliga och sanna hjärtan, icke dömande hjärtan. När vi möter människor där vi känner att vi kan vara oss själva utan att förställa oss finns äkthet och det är bara så vi kan mötas på riktigt du och jag!

Fundera över vem, vad i din omgivning som är stort, vackert och heligt för dig. Vad får dig att stanna upp och ta in? Har du någon i ditt liv att känna tillit till, det räcker med en person, det kan också vara ett husdjur. Kanske får en vacker solnedgång, orörda fjällvidder, eller kyrkan dig att känna en känsla av förundran och tacksamhet över livet.  Det bor magi och förundran i tacksamhet. När vi känner förundran skickar kroppen ut mängder av oxytoccin som är kroppens må bra hormon som gör oss lyckliga. Så sök dig till människor och platser som ger dig förundran och skänker dig tacksamhet. Bli medveten om den kritiska rösten, det ger dig ett både längre och mer levande liv. Valet är ditt, när du väl nått den medvetenheten inom dig.

Jag vill avsluta med att önska er kära följare en fin alla hjärtans dag. Och om det mot förmodan inte känns så just idag, så acceptera det, men vet att oavsett hur det än känns just nu, så finns det alltid någonting som du kan hitta att känna tacksamhet över idag och också alla andra dagar.

 

Kram från mig! <3

 

 

Leave a Reply