Anknytningsmönster från tidig ålder har stor betydelse för vårt sätt att hantera relationer.
Ett vanligt problem jag ofta möter i mitt yrke som samtalsterapeut, är de svårigheter som många klienter har när det kommer till varaktiga, nära och djupa relationer. Jag möter människor i det enskilda samtalet, par i par-relation och familje-relationer. I grund och botten handlar så när som allt om nära relationer, inte minst relationen vi har till oss själva.
Våra nära relationer påverkar i allra högsta grad vår fysiska och psykiska hälsa och speglar hur vi innerst inne mår. Därför har det av naturliga skäl blivit så att jag fördjupat mina kunskaper i b la schematerapi och anknytningsteori för att på djupet förstå roten till varför det ofta är så svårt för oss människor att hantera djupa och varaktiga kärleksrelationer.
När jag ser mig omkring, i mitt professionella yrkesliv, i vänskaps-kretsar, likväl i mitt egna liv, har jag insett hur svårt det kan vara med djupa relationer. Svårigheterna kan handla om relationen till sig själv, en partner, en familjemedlem, en nära vän, en granne, en kollega eller en chef.
Jag har träffat människor som försöker övertala sig själva om att ensamhet är den bästa lösningen, eftersom relationer bara skapar problem och oönskade känslor. Kortsiktigt säkert genialiskt, men långsiktigt får oss att bli olyckliga. Den ofrivilliga ensamheten är inte nödvändig som lösning för någon, vi alla behöver närhet och djupa, varaktiga relationer.
Det vi vet idag om relationer inom den moderna psykologin är att de utgår från två utgångspunkter. Den första är att vi människor behöver djupa och varaktiga relationer för att må bra och kunna utvecklas. Ensamhet är redan från det ögonblick vi föds det mest skrämmande som finns för människan, som barn skriker vi bokstavligen efter närhet. Som vuxna har vi lärt oss att sluta skrika, men det betyder inte att närhetsbehovet har försvunnit.
Vi människor är konstruerade för ett liv i nära samspel med andra, och för att en relation ska utvecklas måste den ha en viss varaktighet. Tillfälliga möten/sexuella förbindelser kan inte ge den närhet människan djupt rotat behöver. Vänskapsrelationer är såklart viktiga och kan bli mycket långvariga men kan aldrig ersätta närheten i en långvarig kärleksrelation.
Den andra utgångspunkten är att ingen egentligen behöver leva sitt liv ensam, det här kan tyckas vara ett provokativt påstående med tanke på hur vanligt det är att vi moderna människor har problem med att gå in i djupa varaktiga relationer, men det är likväl sant. Den ofrivilliga ensamheten är inte nödvändig för någon.
I dag lever fler människor ensamma än någonsin tidigare och många provar att söka efter en partner via internetdejting eller andra mer avancerade matchningssajter. På frågan om varför de är singlar trots att de inte vill vara det, så svarar de flesta att de helt enkelt inte haft turen att möta den rätte partnern än.
Det här är en ganska vanlig föreställning som innebär att det egentligen inte finns mycket annat att göra än att hålla tummarna, men lyckligtvis är detta inte sant. Deras problem ligger snarare i att de har svårigheter att röra sig uppför relationstrappan, med allt vad det innebär av att vara öppen för ökad närhet.
Tvärtemot vad många tror, säger inte frånvaron av en kärleksrelation någonting om en människas övriga framgångar i livet. Det spelar ingen roll hur bra du ser ut, hur skicklig du är i ditt arbete, hur känd och respekterad du är, eller hur mycket pengar du har! Ofrivillig ensamhet drabbar utan hänsyn till klassbakgrund och sociala omständigheter.
Sökandet efter en hållbar relation går för de flesta ut på att hitta rätt person. Det kan tyckas rimligt men har en baksida. Problem med att skapa relationer finns till stor del inom oss själva och detta har bekräftats av 40 års psykologisk forskning. Det innebär i praktiken att många av oss kan träffa hur många potentiella partners som helst som är helt ”rätt” utan att de själva upplever att de har fått napp.
Jag har haft gåvan att få följa några klienter över tid ibland under flera år. Det gemensamma för några av dem har varit att de söker ”rätt” partner. Uppgivna och olyckliga har de givit upp hoppet om att en vacker dag träffa ”den rätta”. Efter några sessioner börja vi rikta arbetet inom dom själva och det febrila letandet utanför får pausa.
Med kunskap och medvetenhet blir det lättare att förstå att anknytningsmönster från tidig ålder har stor betydelse för vårt sätt att hantera relationer i vuxen ålder. Ofta fastnar vi i vårt febrila letande utanför oss själva men när vi guidas i anknytningsmönster och aktivt börjar jobba med våra livsteman påbörjar en helt ny resa, resan hem.
Den febrila jakten utanför vänds i en helt ny riktning där vi såsmångingom finner våra svar på varför vi inte har träffat den rätte. Och mot förmodan leder oss just i riktningen mot den rätte. Av olika skäl har många av oss glömt den platsen men med hjälp och rätt guidning kan vi hitta tillbaka.
Det är en ynnest i sig få vara en del av en klients resa hem till sig själv. Att få följa med och bevittna när en individ vecklar ut sina vingar och står i sitt ljus är det absolut bästa med mitt arbete. Hur tungt det än må vara ibland så överskuggar det allt, precis allt.
Anknytningsmönster från tidig ålder har stor betydelse för vårt sätt att hantera relationer.
Jag vill kunna hjälpa dig att skapa den varaktiga relation du vill leva i. Under många års arbete med klienter har jag utformat verktyg som bevisligen är effektiva. Jag har sett att med hjälp av relativt enkla verktyg kan man göra stora förändringar i sitt liv.