Att förstå och förändra sina livsteman!

Jag har under vintern/våren börjat läsa psykosyntes vilket ofrånkomligen inneburit en djupdykning i mig själv. Jag var egentligen inte särskilt förberedd på vilket omfattande arbete i mig som denna kurs innebar. Jag tyckte mest det verkade spännande och såg det som en extra krydda/ingrediens i mitt egna arbete.

Genom åren har jag jobbat mycket med själv och gått flera år i terapi, läst många kurser och utbildningar i personlig utveckling, KBT, ACT, beeendemönster osv, men det visade sig att det fanns en hel del kvar att jobba med insåg jag när det kom till mina livsteman. Det var bara att kavla upp ärmarna igen.

Lev som du vill och inte som du lärt dig, är titeln och kurslitteratur på en av de böcker som jag läser i psykosyntes just nu. Boken talade till mig på ett av de där särskilt specifika sätt som när man vet att här finns en gömd skatt någonstans och jag bara måste läsa. Det fanns inte bara en, utan flera.

Vi behöver kunna förstå våra livsteman för att kunna leva som vi vill och inte som vi lärt oss, men vad är då ett livschema? Ett livsschema har tre centrala kännetecken som gör att vi kan känna igen dem.

1.De är livslånga mönster eller grundmotiv. 2. De är självdestruktiva. 3. De kämpar för sin överlevnad.

Ett livstema är ett mönster som börjar i barndomen och återupprepas i våra liv som vuxna. De är starkt rotade övertygelser om oss själva och världen som vi lärt oss tidigt i livet och att ge upp den tryggheten är samma sak som att ge upp tryggheten i att veta vem man själv är, därför håller vi oss fast vid dem till och med när vi vet att det skadar oss. När vi får hjälp att förstå dess ursprung har vi möjlighet att förändra dem, så de inte fortsätter att upprepas genom våra liv.

Allt beteende är logiskt och när vi som barn tolkar och upplever världen utifrån vår uppväxtmiljö, skolmiljö och genom de samhällsstrukturer som råder skaffar vi oss olika livsscheman. De är vår arts, homosapiens sätt att överleva. Hjärnan bryr sig inte särskilt mycket om att vi ska vara lyckliga utan mer om överlevnad. Den föråldrade reptilhjärnan har inte utvecklats särskilt långt på just den punkten.

Dessvärre dras vi människor till situationer som aktiverar våra livsteman och då hjälper det inte hur förståndiga och medvetna vi än är, när vi får starka impulser att upprätthålla dem hur destruktiva de än tycks vara för oss. Grundmotivet uppstår i barndomen och kan tex vara övergivenhet, misstro, känslomässig försummelse eller vilket annat livstema som helst. Slutresultatet blir att vi som vuxna återskapar de förhållandena från barndomen som vi tagit mest skada av.

Det är just det kontraproduktiva draget som är så slående i mitt arbete med klienter och som jag också kan bevittna hos mig själv. Det är ett uttryck för människans behov av kontinuitet, det vi känner igen skapar trygghet för oss. Trots att det är smärtsamt är det välbekant och invant och därför så svårt att förändra.

Ofta behöver vi hjälp i arbetet med våra livsscheman och hur tråkigt det än låter särskilt för den evigt flyktbenägne, så är det smärtan som är vägen och inte i vägen. Ibland knackar smärtsamma minnen på dörren och gör oss påminda om delar från vårt förflutna, det är lätt att då stänga igen dörren och kasta bort nyckeln. En nyckel som kan vara mycket värdefull att få fatt i för att kunna leva ett rikt och kärleksfullt liv.

Kan vi får guidning och stöd i att förstå våra livsscheman kan vi förändra dem och på sikt leva som vi vill och inte som vi lärt oss. Livet blir lättare och lättare och vi går från överlevnad till att leva.

Leave a Reply