Samtalsterapi / Individuella samtal/ Psykosyntes

Barn av livet

Att vara barn innebär att man ges tillfälle och har möjlighet att vara svag och hjälplös i trygghet. Vilket innebär att man som barn behöver få bli buren och få vila i armar som är starkare och tryggare än ens egna. Om denna trygghet inte varit möjlig i barnets uppväxt har barnet tvingats vara starkare än vad det borde och tvingats avbryta sin barndom. Det kan innebära att barnet senare i livet får svårt att uttrycka sina känslor. Den styrka som skulle burit barnet saknades  i både omgivning och synfält och barnet har tidigt lärt sig att hålla sina känslor inom sig.

Vi bär alla på ett oändligt djupt behov av att bli accepterade och älskade.

Ingenting är så smärtsamt för ett barn som att bli övergiven. Känslomässig försummelse ger barnet en känsla av övergivenhet.  Ett barn som ofta upplever sig vara bristfälligt och odugligt inför sina föräldrar kan överge sig själv. Barnet är redo att avstå sina egna känslor och att uttrycka dem för att få bli accepterat av sina föräldrar. Barn är redo för vad som helst för att igen kunna ”tillhöra” sina föräldrar och vinna detta godkännande.

Villkorad kärlek

Om föräldrarna ställt hårda villkor för sin kärlek börjar barnet anpassa sig till dessa villkor. Dem hårda kraven signalerar om att ”barnet måste förändras innan det kan bli accepterat.” Sorgligt nog berövar det barnets eget jag. Barnet börjar prestera sitt liv istället för att leva det. Att prestera sitt liv innebär att man jagar sitt eget värde, presterar sitt egenvärde och endast duger och är bra sedan, när, om, bara, ifall…

Att duga som man är.

Att aldrig känna att man duger som man är gör att barnet växer upp och blir en människa som aldrig får vila. Vilan kommer genom övertygelsen om att hon är bra och duger sådan som hon är. Men eftersom den övertygelsen fattas henne måste hon leta efter den. Var söker hon den? I prestationen, titlarna, utnämningarna, löneförhöjningarna, befordringarna.

Att stanna upp!

Barnet växer upp till en människa som alltid har bråttom. Bråttom till sitt eget jag, där vilan finns. Där man stannar upp och är, men det här vet hen ingenting om, hen har ju aldrig stannat upp. Att stanna upp skulle innebära att hen tvingades konfrontera sin egen känsla av värdelöshet. Det är alldeles för smärtsamt, då är det lättare att insjukna i arbetsnarkomani, få magsår eller infarkt.

Magsår och infarkt har idag kommit att bli ett slags mått på duktighet, medaljer som vederbörande smyckas med. De är tecken på en flitig och samvetsgrann medborgare och skattebetalare. För att en sådan människa ska tillfriskna gäller det att prioritera varandet framför prestationerna och skaffa sig en helt ny identitet.

En ny identitet.

Att pröva en ny identitet vad innebär det? En människa som levt nästan helt utan stöd, uppmuntran och kärlek har tagit sig en identitet som innebär att hon känner sig misslyckad, otillräcklig, dålig, ond. I tillfrisknandet är det fråga om att börja pröva sig själv genom att betrakta sig som tillräcklig, frisk och lyckad. Att uppleva sig enligt mönstren ”jag duger inte” jag är sjuk…etc börjar så småningom övergå i upplevelsen ”man har gjort mig illa” I sitt inre och genom erfarenhet börjar människan nu förstå att det faktum att hon mår dåligt inte alls beror på att hon är en dålig människa utan att illamåendet är ett tecken på att man har behandlat henne illa.

Genom denna arbetsprocess föds en ny möjlighet, en möjlighet att se på sig själv som en bra och frisk person. Det är dags att pröva sin verkliga identitet, den som man fjärmats ifrån och som man upplever som konstig. Det har varit lättare att tro på att man är dålig och misslyckad. Den här processen saknar inte komplikationer. Den gamla identiteten känns nämligen trygg. Det är lättare att leva när man får vara eländig och slipper förändras. Det är tryggt att förbli misslyckad, det egna rätta, friska jaget känns konstigt och främmande. Vi lär oss att identifiera oss med vårt elände.

Det inre barnet bär vi alltid inom oss.

Ofta behöver vi hjälp för att kunna bryta mentala hinder och nå djupa blockeringar. Att gå i individuella samtal hos en samtalsterapeut med psykosyntes som bas, innebär oftast väldigt gynnsamma livstidsförändringar för individen. Psykosyntes som metod främjar tillfrisknandet och den förlorade identiteten, så att man kan känna känslan av att blomma ut till den person man innerst inne är och känna sig levande på insidan. En förlorad barndom kan vi inte få tillbaks, men vi kan få tillbaks det förlorade barnet som alltid finns inom oss.